Sköna Maj!
Ja, då har grillen åkt fram igen. Rostig och trasig, men duktige maken har sågat och spikat och nu fungerar den igen med nya brännar-rör, slipper köpa ny grill detta året iallafall. En sparad slant är alltid en sparad slant. En ny grillfavorit är färdigkryddad fläskfilé, som grillas hel, skivas i lagom tunna skivor. Ytan får gärna bli lite bränd på ett par ställen, det ger god smak.
Ny skulptur i svart stengodslera, denna skapades på cirka en timme, men den ska gröpas ur, för annars blir torktiden grymt lång, och det kan finnas luftbubblor i leran, och då kan skulpturen sprängas sönder i ugnen.
Och som vanligt blir jag så ivrig när jag skapar, att jag glömmer att jag ska göra finliret EFTER urgröpningen, för nu blir risken stor att jag sabbar det fina håret och ansiktets drag när jag vänder och vrider skulpturen i knäet under tiden jag hackar loss lera från insidan. Suck!
Att man aldrig lär sig.
MEN, hittills har det alltid gått bra med denna del av arbetet, håller tummarna än en gång!
Ny glasyr testad!
Här är två skålar med samma glasyr, den ena är bestruken två gånger och den andra tre gånger. Vet inte vilken som är vilken, de såg likadana ut efter några strykningar och jag blev förvirrad . Det är den nya penselglasyren som jag berättat om innan, matt koppargrön, den ska jag glasera den stora huvudskulpturen med också.
Ny skulptur!
Här är mitt senaste projekt i lera.
Detta huvud har jag filat på i flera månader, men jag vet vet att ju mer man pillar, desto mindre likt original-idéen blir det. Iallafall när det gäller mig.
Jag ska avsluta arbetet nu de närmaste veckorna.
Sedan tillkommer en evighetslång torktid.
Och sista av allt – ve och fasa! – glasyren.
Huvudet påbörjade sin födsel direkt från en 10-kilosklump stengodslera.
Jag skar ut och formade, bände och vred leran.
Några veckor efter det började jag urholka huvudet.
Jag kan säga att det är tyngre än det ser ut.
Tio kilo lera att hålla med en näve i knäet känns som ett träningspass för benen efteråt.
Konst i olika former!
Var på bihåleröntgen på Trelleborgs Lasarett tidigt imorse. Då såg jag att sjukhusets yuccapalm ser lite annorlunda ut än vanligt. Den har en tjock stam med flera yuccatoppar som växer upp ur den. Så fin den är!
Vid entren sitter denna söta flicka i sin ensamhet, en lite sorgsen skulptur, men ack så vacker! Väl hemma slog den kreativa sidan till och jag gjorde lite skålar av lergegga, har en femlitershink full med blötlagd lera som ska torkas upp till lagom konsistens. Jag smackade på våt lera med pensel på ballonger, nu står de och torkar och ska fyllas på lite till, så de blir lite tjockare och naturligtvis hållbarare. Det kan bli bra eller bara pannkaka av alltihop. Tanken är kanske att ha någon fin färg på insidan och utsidan får jag fundera på….